Pengar är ett mycket känsligt ämne i yogavärlden – just därför tänker jag lyfta frågan.

Jag minns första gången som jag fick en inblick i och förstod att det fanns ett komplext förhållande mellan yoga och pengar. Som nytillträdd vd skulle jag träffa en yogalärare som var lite missnöjd med sin lön. Samtalet inleddes med att hon berättade att hon upplevde det påträngande att vi hade en butik med säljbudskap i entrén, hon ifrågasatte priset på yogaklasserna och hon ville veta hur jag utifrån ett yogiskt perspektiv såg på detta – kombinationen av det kommersiella och yogan.

Jag blev ställd av frågeställningen och insåg där och då att jag själv måste bottna i denna fråga om jag skulle klara av att vara en trovärdig vd.

Vårt samtal handlade sedan om alltifrån hur hon själv såg på det faktum att hon skickade en faktura efter genomförd klass – även om det bara kom en person på klassen – till om det går att använda kommersiella krafter till att sprida något som man själv anser har ett djupare värde och påverkar världen till det bättre.

Vi pratade om att det var ett privilegium att dela sin kunskap om yoga till sina elever och samtidigt få ett bidrag till sin hyra.

Det här var elva år sedan, men frågan är fortfarande och ständigt närvarande i mitt arbete.

Framförallt tycker jag att det är viktigt att prata om den, dels därför att det finns en laddning i den, dels därför att någon ibland vill insinuera det oförenliga mellan de två.

Finns det kanske grader i det kommersiella? Eller handlar det egentligen om värderingsgrunder? Är det för enkelt att bara säga att pengar är ytligt? För pengar i sig är ju bara en möjlighet till utbyte av värde – eller energi för all del.

Oavsett om man tycker att de två världarna är förenliga eller inte, så måste väl ståndpunkten bottna i vilken värdegrund man agerar utifrån och inte i pengarna i sig, eller? Är det egentligen någon skillnad om en munk tar emot gåvor i form av mat eller i form av reda pengar?

En positiv egenskap som pengar har är att de kan ge oss något som vi verkligen vill ha. Om vi lyckas spara ihop pengar, till exempel till en workshop med en lärare som vi länge har velat gå till – blir ofta effekten att vi värdesätter det vi får högre. Det finns en intressant psykologi bakom det, tycker jag. Om du får något gratis kan effekten, på motsvarande sätt, bli minskad respekt inför det du fått.

Just den här skillnaden i hur vi värderar något beroende på hur lätt eller svårt det var för oss att få tillgång det, har jag sett exempel på flera gånger och också upplevt själv. Skillnaden är ofta pengar, det vill säga att du ger någonting tillbaka för det du får.

I västvärlden har vi valt att använda kommersiella krafter, och de har rätt använda ett mycket starkt genomslag. Kan man som yogaskola använda den kraften rätt och inte bli förblindad av pengarna i sig, utan vara trogen sin värdegrund och det man står för, fortsätta se till elevens bästa och dela yoga utifrån det och inte vara rädd för att ”förlora” en elev, så finns det inget hinder mellan pengar och yoga, tycker jag. Vad tycker du?

Läs mer på YOGAFORDIG.NU