Om vi går tillbaka till Patanjalis definition av yoga så handlar det alltså om ett tillstånd av varande. Enkelt uttryckt – du bara är. Du upplever dig själv i stunden utan att försöka sätta ord på upplevelsen eller värdera den som bra eller dålig. Ett ögonblick av varande kan också beskrivas som ett ögonblick av närvaro. 

När sinnet är lugnt påverkas vi inte av vår egen stress på samma sätt, utan ökar istället förmågan att se omvärlden med ett större tålamod, vilket i sin tur ofta leder till mindre negativa konsekvenser och färre destruktiva handlingar. 

De flesta människor i dagens samhälle är inte bortskämda med mängder av ”bara vara-tid”, det vill säga tid som inte är fylld av förväntningar 30 31 

eller krav av olika slag. Vi lever för det mesta med huvudet fullt av tankar som handlar om framtid eller dåtid. Yoga är på ett sätt konsten att leva här och nu och att på så vis ta vara på livet, eftersom det enda verkliga vi har är nuet. 

De 8 vägarna

Patanjali ger i yoga sutras 8 möjligheter eller vägar att närma sig yoga. De fyra första vägarna är praktiska och vi kan bestämma oss för att avsätta tid och öva på dem, ungefär som man övar sig i att spela ett instrument. Patanjalis sammanställning av de 8 vägarna brukar ses som grunden för ”rajayoga” eller ”ashtangayoga” som betyder just ”8 vägar mot yoga” och denna struktur har fungerat som bas och inspiration för många av de yogaformer som vi har idag. 

1. Yama

Den första vägen kallas för ”yama” vilket betyder ”disciplin” eller ”behärskning” på sanskrit och består av fem råd eller rekommendationer kring hur vi behandlar vår omvärld och allt som finns i den. 

Patanjalis 5 yamas:

1 – Ahimsa, att leva ett liv som bygger på kärlek och omsorg om det vi har omkring oss, människor, djur och natur. 

2 – Satya, att leva i sanning. Att våga vara ärlig och öppen mot sin omgivning men även mot sig själv. 

3 – Asteya, att inte stjäla. Detta innebär allt från självklara saker som att inte stjäla andra personers tillhörigheter till mer subtila former av stöld som att sno åt sig en annan människas idéer, energi, tid eller utrymme. 

4 – Brahmacharya, översättningen av denna yama blir ordagrant ”att rikta sig mot brahman” (brahma = den universella energin, charya = rikta), det vill säga att göra de val som leder mot brahman. Det är ett metaforiskt uttryck för att göra de val som innebär att vi kan hushålla med vår livskraft. Rent praktiskt betyder det att inte på ett överdrivet sätt utföra aktiviteter som är väldigt energislukande. Det skulle kunna handla om exempelvis fysisk träning, stressigt arbete, sex med mera. 

5 – Apariagraha, måttfullhet. Att inte samla på sig, eller roffa åt sig mer än man behöver, att inte bli girig. 

2. Niyama

Väg eller möjlighet nummer två har också fem undergrupper och dessa rekommendationer handlar om relationen till oss själva.

Patanjalis 5 niyamas:

1 – Saucha, renlighet och äkthet (”pure” på engelska), att ta hand om fysisk hygien så väl som vilken typ av mat vi äter. Det har också att göra med att vara äkta, naturlig och bekväm i dig själv, autentisk och inte konstgjord. 

2 – Santosa, förnöjsamhet. Att vara tacksam och lycklig över det man har i sitt liv, istället för missnöjd eller missunnsam. Att göra sitt bästa och vara glad över det man åstadkommit. Att ta emot det man får och inte ödsla tid eller kraft på att gräma sig över saker som inte sker (och att saker inte sker i precis den ordning som de egna önskemålen!). 

3 – Tapas, betyder ”att brinna” på sanskrit och står för en förmåga att via koncentration och inom ramen för en metodisk träning skapa en inre ”värme” som sägs eliminera orenheter från kropp och sinne. Lättare uttryckt är tapas det som får oss att kliva ur sängen på morgonen före jobbet för att göra några solhälsningar istället för att rulla runt och sova 20 minuter till. 

4 – Svadhyaya, självstudier. Studier av yoga som metod via skrifter och diskussioner, men även studier av oss själva och våra reaktioner och beteenden. 

5 – Isvara Pranidhanam, ofta beskrivet som ”att gå med gud”. Att med tillit leva livet och i sitt hjärta veta att allt är precis som det ska. 

3. Asana

Asana – kroppspositioner. Att arbeta med kroppen på ett balanserande sätt så att livskraften kan flöda fritt och obehindrat. 

4. Pranayama

Pranayama – andningsövningar. Genom att träna upp andningsapparaten och kontrollen av andningen har vi möjlighet att påverka vår livskraft som enligt yogisk tradition sägs förflytta sig via just andningen. 

5. Pratyahara

Pratyahara – bortförande av sinnena. Förmågan att fokusera och koncentrera sig ökar till ett stadium där de fem sinnena inte längre distraherar dig. 

6. Dharana

Dharana – koncentration, djupare nivå av fokusering, på väg mot meditation. Högt utvecklad kontroll av prana som nu flödar optimalt i kroppens energikanaler (nadis), inklusive huvudkanalen Sushumna nadi. 

7. Dhyana – meditation.

8. Samadhi

Samadhi – djup, djup meditation som ger en fullständig integration med nuet. Benämningen på ”högsta möjliga medvetenhet”, ett stadium där all separation mellan individen och omvärlden försvinner och en känsla av att vara ett med allt uppstår. 

De fyra sista vägarna (pratyahara, dharana, dhyana, samadhi) beskrivs som de ”inre vägarna” och är mer subtila. Dessa fyra delar går inte att styra med viljan, vi kan till exempel inte bestämma oss för att stänga av de distraktioner som sinnena snappar upp, en bok som faller i golvet, en fågel som flyger förbi utanför fönstret, doften av morotskakan i ugnen och så vidare. Patanjalis fyra sista vägar sägs snarare uppstå som ett resultat av arbete med de fyra första vägarna (de yttre), det vill säga de olika nivåerna av koncentration, meditation och högsta möjliga medvetande uppenbarar sig när vi är redo och omständigheterna de rätta. 

Att sträva från en punkt till en annan, det vill säga att åstadkomma en förändring, kräver ett visst mått av ansträngning. Varken Yoga Sutras eller någon annan av de kända yogatexterna berättar för oss hur mycket tid vi bör investera i fördjupning av yoga för att växa vidare, bara att tid och tålamod behövs samt en regelbundenhet i arbetet med oss själva. 

Patanjli berättar också om vikten av att bibehålla en positiv attityd i sin träning, att möta sig själv med nya, fräscha ögon varje gång det är dags att kliva tillbaka på yogamattan. Att komma från en mjuk och tillåtande inställning där sinnet är öppet och där det finns en genuin längtan att förstå mer och lära mer. 

Upplever alla yogis samma effekter från sin yoga? Förmodligen inte. 

Mötet med yoga är helt enkelt en individuell relation som växer och förändras med tiden. Vad vi får ut av vår kontakt med yoga beror bland annat på varför vi väljer att arbeta och utmana oss på yogamattan, men det hänger kanske framför allt ihop med hur vi gör det. Och hur vi tränar kommer med stor sannolikhet att förändras i takt med att vi själva förändras.