Sitter bredvid en familj i frukostmatsalen på fjällhotellet och hör mamman säga lite skrattandes till sina tonårsbarn: ”Ingen lägger ut några bilder idag så att man ser det dåliga vädret, det ska spricka upp imorgon, då tar vi alla bilder och lägger ut dem under veckan.”

I liften sitter en vuxen kvinna och försöker fota sin man med den lilla, lilla blå glipan i molnen som bakgrund på bilden, hon snäser lite åt honom att anstränga sig så att bilden blir bra. Hon säger på allvar till sin man att hon tycker att det är pinsamt att de verkar vara på det enda stället som har riktigt skitväder hela sportlovsveckan.

Hon sa faktiskt, pinsamt.

Så kommer då den soliga förmiddagen, det blåser som bara den men det syns ju inte på bild.

Överallt står folk och fotar, man tar av skidorna, går upp på toppar, tar av sig jackor, hjälmar och tröjor sätter sig i någon snödriva och låtsas sola. Det är ett skådespeleri utan dess like.

Allt detta skulle man kunna avfärda som lite lustigt och harmlöst, nästan lite kreativt charmigt.

Det är bara det att det inte är ett dugg charmigt, ett dugg lustigt och framförallt inte ett dugg harmlöst, utan tydliga vardagsexempel på hur totalt fel ute vi är.

Den psykiska ohälsan som växer explosionsartat och kryper ner i åldrarna är ett uttryck för detta, men eftersom vi flyttar gränserna med små steg så märker vi inte det sjuka. Det är så det går till när man plötsligt tycker att det är okej att ljuga, för det är ju det vi gör.

Den ständiga jämförelsen med andra skapar ju så klart en stark känsla av otillräcklighet med följder som dålig självkänsla och ångest. I ett sådant klimat är det väl rimligt att vi vuxna står för en strävan bort ifrån det, där man istället vågar visa vem man är, strävan efter att vara i det som är sant. I det som är sant finns ett lugn, ett djup och en grogrund för att bygga en stark och sund relation till sig själv och sin omgivning. Vi ska inte bidra till att legitimera, förvanska eller till och med ljuga för att upprätthålla en falsk bild av oss själva. Det är inte okej att som vuxen signalera att den man är och det liv man lever inte skulle duga!

Läs fler krönikor av Estelle på SvD Perfect Guide