Är det någon som känner till en mataffär med butiksbiträden som man kan byta några ord med?

När man läser om vilka faktorer som spelar roll för att leva ett långt och lyckligt liv kanske det för många är lite förvånande vad som verkar ha stor betydelse utöver det vi oftast får höra om.

De mer väntade faktorerna som vi alla känner till är ju kost, motion och träning, och även förmågan och möjligheten att kunna ha nära relationer såsom vänskaper och familj.

Utöver detta, för att vi ska känna oss tillfreds, lyckliga och ha livsglädjen kvar för att vilja och orka leva ett långt liv – tycks känslan av att vara en del av ett sammanhang vara viktig för oss. Att vara sedd, att tillhöra en grupp, ett community, att hälsa på och småprata med servitrisen som serverar ens morgonkaffe och som dessutom vet precis hur ens kaffe ska vara, att kunna heja på den lokala blomsterhandlaren när man passerar – kanske hinner man dessutom utbyta några ord, att bli igenkänd på postkontoret etcetera, helt enkelt att någon i ens vardag ser en och bekräftar en som en person som finns och bekräftar att man är en del av ett större sammanhang – det betyder mer för oss än vad vi kanske tror.

Vad händer då i ett samhälle där många av dessa funktioner försvinner och rationaliseras bort? Vad händer när du inte längre har din lokala bankman att prata med, en person som kan din historia och som du brukar småprata lite med, eller när du inte ens får en mänsklig kontakt när du handlar, därför att du själv måste scanna dina varor i mataffären – som dessutom blivit så stor att du ändå är anonym för personalen?

Vad händer med oss när vi inte längre blir sedda? Detta fenomen växer lavinartat och är nu så utbrett att det har fått epitetet ensamhetsepidemin. Känslan av att vara ensam går så starkt emot vår natur och skapar en stress i våra dagliga liv, vilket bland annat påverkar våra immunsystem negativt – och på så sätt påverkar det också vår livslängd.

I skuggan av detta växer det fram andra sammanhang som tillfredsställer dessa behov. Gruppträning såsom yogaklasser är ett tydligt sådant exempel. Att yoga tillsammans i en grupp genererar en energi som alla skapar tillsammans. Det tror jag att alla har känt av som har yogat i grupp, men klasserna fyller också en funktion av att just vara ett sammanhang – för många en återkommande rutin, en plats där man känner igen sig och är igenkänd. En återkommande kontakt i ett sammanhang som vi får vara en del av.

Jag har själv funderat över, och undrat om jag är lite snobbig, varför jag tycker om att personalen hejar och småpratar lite med mig när jag kommer in på mitt favoritcafé.

Nu vet jag att det bara är djupt mänskligt!

Läs mer på YOGAFORDIG.NU