För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet, idag är det tvärt om, 85 procent bor istället i tätorter. Vad tror ni att det gör med oss och vad tror ni att det gör med vårt förhållande till naturen?

Ibland tänker jag att pratet om miljö drivs av ett dåligt samvete för att vi känslomässigt har kopplat loss oss från naturen, från vårt ursprung. För samtidigt som ordet miljö används allt flitigare har de flesta av oss faktiskt tappat den där naturliga och enkla relation till naturen, den som inte ingår i något koncept utan bara finns där som en lågmäld och naturlig del av oss själva.

Hur ska vi egentligen, på djupet, vilja bevara något som vi inte längre har en relation till?

När natur och miljö har förminskats ner till ett koncept där naturen är något som vi skall tycka lite synd om, något som det går dåligt för, något som man borde bry sig om, lite som ett dåligt samvete som ligger där och mal, då har man helt och fullt missat poängen!

För hur mycket kaffe vi än dricker på coola caféet med fönstertexten “i den bästa av världar är bonden kung” eller känner oss sköna med våra coola sneakers med miljömärkta gummisulor, eller utsläppskompenserar när vi flyger, eller åker på retreatresor där man har “barefoot programs” så ger dessa koncept oss ingen vägledning till den enorma vinst och tillgång som naturen är för var och en av oss.

Naturen och dess kraft är oslagbar när det kommer till återhämtning. I det prestationssamhälle som vi har skapat tillsammans är vikten av återhämtning en förutsättning och den växelverkan har människor vetat om i tusentals år, yin och yang.

I naturen finns ett kaos där ordningen som styr är så omöjlig för oss att greppa och försöka kontrollera att naturen på så sätt tvingar oss att ge upp och låta oss omhändertas. På djupet ger oss detta möjligheten att känna att vi är en del av ett sammanhang långt större än oss själva. Ur det kommer känslan av att slappna av, att kunna återhämta sig och hämta kraft och först då får vi tillgång till vår inspiration, styrka och kreativitet.

Det finns så mycket livsviktiga insikter i naturens ordning som ger oss den kompass som vi allt som oftast söker. Kraften i självläkning och det självreparerande, entropins ofrånkomlighet och den enskilda individens oviktighet. Egots bekräftelse finns liksom inte ens med som en parameter i den perfekt kalibrerade kraften som för oss framåt. All den här kunskapen och intelligensen behöver vi få återskapa kontakten med.

Det är av den anledningen som du skall visa naturen din djupaste respekt, för naturen är du!

Tack för att ni läser!

Estelle