En alltmer vanlig uppfattning är att vissa saker vi gör går att likställa med att meditera. Jag hör ofta folk uttrycka sig så, har du kanske också hört det?

Att jogga i vacker natur, att åka ut på morgonen med sin bräda, att rida ut ensam i skogen… Igår på en middag sa en person att hon hade städat huset hela dagen och att det kändes så skönt, ”det var som att meditera”.

Jag förstår känslan, men det är inte meditation.

Jag har aldrig sprungit själv, men har haft häst i många år och vet hur absorberande en långritt i skogen kan vara. Tankarna är helt och hållet fokuserade på kontakten med hästen och det som händer där och då runtomkring, du tvingas helt enkelt att vara i nuet. Det är underbart, avkopplande och energigivande i ett – och för en modern människa kanske en ganska ny känsla.

Min egen teori kring varför vi vill prata om detta som meditation är att vi lever ett fragmenterat liv med ständigt nya impulser runt om oss. Ständigt snabba korta informationer i sociala medier, högt tempo och saker som pockar på vår uppmärksamhet. Min 16-åriga son har till och med svårt att ha ett samtal en längre tid om ett ämne, eftersom han ganska snabbt blir rastlös.

Att behålla fokus under längre tid på få saker utan att bli avbruten är helt enkelt ett mindset som inte längre finns med naturligt under en dag och blir därför en underbart befriande känsla.

Vi ”tvingas” koppla bort vår vardag och det som ständigt stör vårt fokus, till exempel när vi joggar. Istället känner vi kanske en närvaro i stunden, vilket är ovärderligt för oss som lever i ett modernt samhälle. Det blir nästan stundvis som en mindfulnessövning, där du vill skapa närvaro i allt du gör.

När du springer i skogen känner du vinden mot kinderna, du hör ditt andetag, du kanske känner dofter av naturen. Dina sinnen skärps i ett mer medvetet tillstånd och vi behöver stunder av detta i vår vardag. Eftersom det är en så ovanlig känsla för oss så likställer vi den med vad vi uppfattar att meditation är.

I en meditation finns däremot en strävan mot att stilla sinnet, alla sinnen. Släppa alla intryck, släppa taget. En typ av medvetande där du inte sover, inte drömmer, utan din kropp går in i en djup vila, och i denna djupa vila kan kroppen hela sig själv. I det sker inte bara en djup återhämtning, din spirituella sida får också möjlighet att växa. Du har möjlighet att komma åt din kreativitet och det som är essensen av dig själv. I modern tid är meditationens positiva verkan på stress något som ofta hålls fram och ständigt forskas på.

Det vore fantastiskt om fler valde att prova – och det vore tråkigt om man har uppfattningen att man redan mediterar när man städar ut sommarhuset, och kanske därmed går miste om meditationens positiva effekter.

Tänk på att det är något nytt, och som alltid tar det då ett tag att lära sig. Mer om det tänkte jag skriva om i min nästa krönika.

Tack för att ni läser.

Läs mer på YOGAFORDIG.NU