Ställer du specifika frågor som rör bara ditt barn när du går på föräldramöte? Är din erfarenhet av grupparbeten att du har gjort hela jobbet? Är du duktig på att lyssna på andra? Eller sitter du mest och väntar på att den andre skall prata klart så att du kan få säga ditt?

Detta är mitt sista inlägg (för närvarande) som handlar om egots utdöende era som nu istället ska ge plats för gruppens tillbakakomst.

Att ingå i en grupp kan vara utmanande på många sätt. I den sociala kompetensen som blir så mycket viktigare i vår globala värld framåt kommer vi att behöva träna upp dessa färdigheter. I det ligger också en slags bredare bildning i form av att kunna förstå många olika typer utav människor och kulturer.

En del i vårt sociala arbetet ligger i att disciplinera oss så att vi låter alla i gruppen/rummet få uppmärksamhet och fokus. Vi är vana vid att vissa tar mycket mer plats än andra, men då blir resultatet också bara summan av den eller de personerna, när den skulle kunna vara så mycket mer och ge så många fler dimensioner.

Just att vara bra på att vara en del av en grupp är något som man har möjlighet att träna på i sin vardag eftersom den innefattar så många sådanna möjligheter – ett möte på jobbet, ett föräldramöte, en gruppträningsklass, en diskussion med vänner, grupparbeten etc

Ta tillexempel en yogaklass, det kan vara ett utmärkt tillfälle att börja uppmärksamma sitt egna beteende och observera sig själv i relation till gruppen.

Vem är jag i rummet?

Känner jag behov av att ta mer plats än de andra i rummet? Har jag behov av att utmärka mig på något sätt? Är det viktigt att läraren uppmärksammar just mig? Sitter jag och irriterar mig på andra i rummet? Är det viktigt för mig att de andra ser att jag är duktig?

Det bruka ofta vara ganska intressant att börja göra dessa enkla observationer i sin vardag, du kommer sannolikt att lära dig något om dig själv, saker som du definitivt har nytta av och kan överföra till ditt liv långt utanför din yogamatta!

 Tack för idag

Estelle